Inlagd av den Jan 12, 2018 i Krönikor | 0 kommentarer

Minns med värme en presskonferens efter en seger mot SAIK där Anders Forsberg sociopat-skröt om sitt lags överlägsenhet och att man lätt hade kunnat vinna matchen med 3-4 mål. Hans tomma patos i blicken var i sig underlag för tvångsintagning, bältning och medicinering. Thomas ”Bulan” Berglund lyssnade lugnt för att sedan ta till orda.

Det här Anders är vad som händer när ett lag visar mer hjärta, trampar mer och vill vinna dueller därute. Så här ser hockey ut.

Bulan beskrev i komprimerat format vad denna sport i sitt fundament alltid vilat på. De taktiska, tekniska samt individanpassade kvaliteterna bär stor vikt men till lejonpart är ishockey en kampsport där dessa element sätts ur spel om ej fundamentet läggs som grund.

Det som presterades igår i Malmö var i min bok ingenting mindre än en bragd tillika ett manifest över Thomas Berglunds ledarskap. I en värld fylld av Bert Robertssons där ursäkter nyttjas för att förklara livets orättvisor, och i förlängningen universum i stort, framstår Bulans i det närmaste monumentala pragmatism som en befrielse. Han ser i sitt värv förutsättningar utan att värdera dem ur rättvise-synvinkel, tar den måltid som serveras och äter den under andakt samt stillhet.

Anledningen till att gårdagens seger var en bragd ligger inte i hur man förhöll sig till skadorna och den så lockande underdog-romantiken, utan hur tränarstaben plus spelare förhöll sig till nuet och vad som fanns att tillgå. Man såg bara varandra, uppgiften och hur gruppen skulle lösa denna. Detta socialpsykologiska lilla mästerverk bör tillskrivas samtliga som deltog men i synnerhet Thomas ”Bulan” Berglund vars ledarskap i huvudsak bygger på det ovan nämnda fundament ishockeyn vilar på.

Jag tror att Luleå Hockey kommer att gå en fin vår till mötes. Axlar läker, huvuden likaså och Jannes Allram-skägg kommer att sprida det Fonzie-lugn truppen behöver när man spelar filmen till slutet där vi får scener från Stadsparken med vita jeans, pressbyråcigarrer och billig skumpa.

Man blir glad.

Let’s Born To Rock

// Ola Gustafsson